Lördag

Yes. Förkyld blev jag. Så jag får beundra snöfallet från fönstret istället.
Lyckligt för mig att det är Laguna Beach maraton på MTV. Slår nu O.C med hästlängder...

Precis som det inte ska vara

Nytt år. Fortfarande ingen vinter och det är okej med mig.
Somnade inte förrän efter två i natt heller, efter ett O.C avsnitt. Sov lite för länge idag alltså. Som jag inte alls skulle. 

Jag borde starta om nu. Hela tankeverksamheten och så.
Men fan, jag kan inte ens få ihop ett personligt brev. Eller ett sms. Min hjärna har halkat efter lite eftersom jag inte tillåter mig själv att tänka för mycket just nu. Jag behöver något nytt att fantisera om.

I morgon fyller mamma år och innan dess måste jag på ett sååå viktigt möte.

Vad var klockan?

Det har regnat sen jag rullade in på Arlanda. Vintern är bortglömd tydligen. Det är mörkt dygnet runt och tiden spelar egentligen ingen roll. Under mina tre dagar på svensk mark har jag lyckats bli förkyld och min bruna färg ser glåmig ut. Det är lite upp och ner alltihop.

Kom nyss hem från en manikyrbehandling. Det tillsammans med min nya klocka gör att jag gillar min arm ganska mycket nu. Mest för allt annat på kroppen skrattar åt mig i spegeln.


42661-78

Come on baby, make it right!

Sista helgen hemma.
Och den har varit god.
Slö.
Min bror äter mindre än mig.
Så det blev gröt till middag.

Försöker samla tankarna inför veckan.
Komma ihåg allt som ska göras.
En sak jag inte glömmer - håret måste klippas!

Och nu blir det valvaka.
Som jag sa när jag gick för att rösta - Mot Sveriges framtid!
Och mamma skrattade.


Kanske när vi blir äldre

De skriker nere på gatan.
Fan.
Och så tågen i bakgrunden.
Jag borde sova.
Jag borde inte tänka.

Men det gör jag.
Att morgondagen kan bli en trevlig dag.
Men att jag längtar mest efter helgen.
Efter min bror.
Och jag önskar jag kände honom.
Bra.
Bättre.
Kanske när vi blir äldre.
Önskar han bodde här.

Jag stänger av klockradion.
Sover egentligen för länge.
Är törstig.
Juicen är slut.
Mitt hår faller helt fel.
Jag kan inte vara trevlig längre.

Andra sidan jorden

Nu börjar det. Sömnrubbningarna. Magontet. Hysteriska tankar över hur allt ska gå vägen. Alltifrån "kommer jag trivas?" till "vad faan ska jag ha på mig om dagarna?".

Undrar hur lyckad min bränna kommer bli, hur killarna luktar. Om jag kommer fatta vad någon säger. Om jag kommer hitta mig själv, bli lycklig. Hur vinet smakar. Och så tusen viktigare saker till. Men det försöker jag att inte tänka lika mycket på. Jag ska njuta...


Bara en dag

Solen når inte upp över björken.
Så jag sitter inne.
Jag mår illa när jag vaknar men äter ändå.
Kan dricka en liter mellanmjölk.
Jag har fattat varför mitt liv är som det är.

Inser att jag skulle behöva bli kär för att bli som jag vill.
Inser också delvis varför jag aldrig blir kär.
Eller ska jag säga varför ingen blir kär i mig.

Skriver ett sms om att män är svin.
Tänker att de enda bra måste vara upptagna.
Eller kanske i Australien.

Skulle vara nyttig nu.
Hoppade över promenaden jag hade tänkt ta.
Vet att jag kommer äta godis senare.

Jag borde tvätta håret.
Jag borde vara snäll mot mina föräldrar.
Läser Veckorevyn istället.

Välj mig - jag är ett bra parti

Känns som att jag har ont i halsen. Känns som att jag vill tycka synd om mig själv. Bara krypa ihop en stund. Leta efter någon känsla. Och efter migsjälv.
Kanske med en bok.
Och en kopp te.


En arbetslös själ

I fredags lämnade jag äntligen jobbet. Med en handduk i toppkvalité och orden om att det säkert finns en ny lista nästa sommar. Jag tvivlar inte alls på det. Känns skönt att vara ledig nu men jag måste erkänna att tre hela veckor känns som ganska mycket att fylla upp. Jag vill åka nu.
42661-71

Så i går kväll var det kräftskiva. Var ganska så trevligt, om inte annat en självförtroende-boost. Inte visste jag att jag var så underbar som en viss person påpekade några gånger. Fick skjuts halva vägen hem och gick resten helt ensam i mörkret. Gick smärtfritt tills jag var typ 500 m ifrån porten. Mötte någon typ med X antal Lidl kassar på styret som tyckte vi skulle sätta oss ner tillsammans någonstans. Nej tack! För att vara på den säkra sidan frågade han också om jag kanske ville träffas en annan dag istället. Men jag avböjde vänligt igen. Hamna sen framför datan tills jag stupa i sängen efter en hel del sms-konverserande.


In i dimman...

Häromkvällen kanske jag ska tillägga. I fredags rättare sagt och jag hade ganska så kul. Mycket folk ute och för en gångs skull en "lyckad" fylla gjorde ju sin sak. Den här stan kan ju glimma till ibland, men bara ibland. Det kändes som en av de där kvällarna som man hade för ganska så längesen, innan man tröttnade på det mesta. Dan efter vaknade jag ju upp relativt lycklig, insåg senare att jag nog hade alkohol kvar i blodet.

Lördagen tillbringades med mamma o pappa och vad jag vill kalla "pensionärs-aktiviteter". Lite utflykter och en massa ätandes. Först efter en baguette, (väldigt god) glass och en korv tyckte jag att det var nog. Dock inget som stoppade mig ifrån godiset på kvällen. Somnade också tidigt, som vanligt. Drömde om en person, säkert bara för att jag vet att han åker härifrån i dag. Känns lika bra det.

Mhm, ny vecka snart igen. Tillbaka till jobbet som jag verkligen älskar. Som kanske dessutom blir förlängt. Men allt jag kan tänka på nu är om min vän A är på dejt eller vart i helsiken hon håller hus...

Slut på koffein

Regnet öser ner utanför och allt skulle vara så mycket bättre om jag hade en kopp kaffe i ena handen. Om jag satt uppkrupen i en mjuk, stor fåtölj och nyss hade satt på en mysig kärleksrulle. Lägg sedan till en chokladkaka i den andra handen så skulle jag nog må ganska så bra.
Men nej, stuck at work. Nyss satt på "diet" av mig själv vilket betyder inget kaffe, godis eller annat onyttigt. Allt för min mages skull.

Reselycka

Australien är bokat. Reselyckan räckte långt, ända till frukostbordet i morse. Tills jag öppnade tidningen. En söt tjej berättar att hon också ska åka dit, i november. Såna tjejer som jag slår vad om bara finns i den här stan, med pojkvän i ena handen, sin kära pappa i den andra och ett toppbetyg. Sugna på livet för allt är ju såå kul. Hon ville resa runt lite, bara göra det hon har lust med. Kul för henne. Kul att man inte kan komma ifrån allt här hemma ändå. Att man säkert kommer se kända ansikten på andra sidan jorden. Jag som vill att det här ska vara min grej, mitt äventyr. Inte något som många gör nuförtiden, tyvärr är det ju ändå så. Aja, shit the same. Hon skrev kasst i allafall. Helt platt krönika.

Jag är så bitter...

Augustiblek

Borde vara tröttare än jag känner mig. Låg och sträckläste "Jenny S" (Denise Rudberg) hela kvällen i går, den var bra som ni kanske förstår. Sådär lagom lättsam. Tröttheten kommer smyga ikapp snart. Tänker nog slå till med en kaffe snart bara därför.

Nu är allt sommaren över. I går smörjde jag nämligen in mig med brun-utan-sol för första gången sen typ juni. Accepterar att min hud inte kommer få lapa särskilt mycket mer sol, åtminstone inte om vädret fortsätter såhär. Men vem vet? Känner mig redan blek och glåmig, i augusti! Lägger mitt hopp på Australien. Jo jag ska fan ta mig dit!

Jag vill...

hem och sova. Läsa Väninnan och äta något gott och gärna onyttigt. Ta en kopp hemmabryggt kaffe på balkongen. Få de sista sommarfräknarna.
Jag vill inte sitta här.

Körde mammas och pappas bil i morse, lyckades få motorstopp endast en gång. Jag har bestämt att jag ska skaffa en riktigt jäkla snygg bil med alla finesser man kan ha när jag blir stor och rik. Det är skam att det bara är fula gubbar med 40-, 50- och 60-årskriser som för köra de snygga bilarna. Dvs. de som glider fram i en cab nu på sommaren.

Helg snart, thank god. Och eftersom jag har ett obeskrivligt hat mot Lars Winnerbäcks klämkäcka musik har jag inga planer alls. (Slopar hans konsert på fredag med andra ord.) Fått ett erbjudande om utgång, skulle kunna bli kul. Men sen kommer ju hela den här grejen med att jag mår illa så fort jag ser stadens folk ihoptryckt på dansgolvet...

Soliga stränder

Väska är färdigpackad! Eller påbörjad i allafall. I morgon bär det av och jag har fjärilar i magen....

Min pärla

Känner mig otroligt vuxen när jag börjar dagen med att fylla på olja i min egna bil. Och otroligt lat när jag kör den lilla biten till jobbet. Testade också att inte hålla kvar foten på bromsen efter att jag stängt av motorn. Bilen verkar inte riktigt hänga med när man drar ur nyckeln och stängs inte av förrän efter några sekunder. De som hör det fattar, och skrattar antagligen också. Jag är tveksam till att det där ljudet är något bra. Men som jag brukar säga, den rullar fortfarande. Ibland skuttar den till och med. Shit, mycket bilsnack. Men jag har kommit på att det är ganska kul. Önskar jag kunde mer om det bara. Jag är fan stolt över att jag kan tanka själv.

Två dagar kvar på jobbet nu, sen väntar en underbar semester.


Återigen gryr dagen...

Kliver in på jobbet. (Redan lat, slapp och likgiltig som jag tror min kloka far brukar säga.) Möts av säkert fem "God mooorgon" på några enstaka minuter. Skriker, i huvudet då, - Inte fan finns det några goda morgnar!! Skrämmer nästan mig själv för såhär meningslös har jag inte känt mig på länge. Börjar fundera på hur många som skulle märka om jag slutade gå upp när den förbannade väckarklockan ringer. Skrämmande var det ja, att jag blir mer och mer asocial för varje dag. Jag är 19 år och det känns som att jag redan har sumpat den lilla sociala förmåga jag hade. Har tappat allt hopp om en ljusare framtid. Allt som får mig att dra på smilbanden är tanken om att tillbringa en vecka i dimman, långt härifrån. Jag borde rycka upp mig, men gud vad jag hatar när folk säger så...


Soliga stränder

Även om det kan tyckas vara svårt att överträffa att se Basshunter live här hemma intryckt bland "sugna" nyblivna 18-åringar har jag lärt mig att fest är bäst långt hemifrån. Därför ler jag vid tanken om att jag om åtta dagar kommer befinna mig här! Jag vet att jag kanske inte borde ha allt för höga förväntningar på folket som åker dit men jag hoppas man kan hitta några guldkorn. Annars finns det inga fel med att ligga vid stranden/poolen en hel vecka, med en svalkande paraplydrink till. Det vore ju underbart om den här veckan kunde flyga förbi...
42661-6842661-67


Okej, jag kan dra härifrån nu.

Fixade nytt pass idag. Är tacksam över att de tagit bort "visa ena örat och din fula profil" grejen men är inte säker på att det räddade kortet. Äh va fan, blir sur över att jag är så fåfäng att jag låter det spela någon roll. Förresten kan det inte bli värre än mitt förra pass, det är faktiskt omöjligt. Så nu är jag fit for travelling. Om tre veckor ligger jag nog och smuttar på en drink i poolen. Underbart, och som jag längtar. Jobbet och allt här hemma gör mig till en zombie. Somrarna ska inte ha några vardagar men nu är det för jäkla trist.


Halva veckan

Det finns inget härligare än att vakna och inse att man kan somna om. Det händer inte lika ofta nu när jag jobbar. Dessutom verkar jag ha en inbyggd väckarklocka eftersom mina ögon gillar att slås upp exakt när jag egentligen ska gå upp, eller möjligen två minuter innan. Inte ens en chans till att ligga och småsussa ett tag. Solen skiner i dag med, genom det skitiga fönstret dvs. Men halva veckan har snart gått och jag ber att vädret håller i sig i helgen också. Efter jobbet ska jag träffa A och möjligtvis smida lite planer inför hösten. Jag är säker nu, jag vill bort härifrån!

Tidigare inlägg