I can't feel it.

Köpte en bikini i går. Eller rättare sagt en bikini och ytterligare en överdel. Trosorna är i det allra minsta laget och täcker inte så mycket, av det jag hatar allra mest på min kropp, som jag önskar. Jag får väl jobba på det. Om jag ändå kunde få i gång någon slags vana med motion. Eller bli kär, det kan ju också funka. Efter bikini-inköpet testade jag och M något nytt på Bara Vara. Espresso och mjukglass, väldigt gott till en början.

Så blev det bestämt att mitt vrålåk styr mot Norrköping i morgon. Kan inte säga om jag någonsin varit där förut. Hoppas det blir en kul kväll. Det ska ju fanimej snapsas, kan det gå fel då?

Psykbryt på magontet igen. Vill inte sitta still. Vill inte sitta här och fejkjobba. Vill att livet ska börja, att sommaren ska kännas. Att något ska kännas. Att någon ska tänka på mig. Typ han, eller någon av de andra. HA!

Så är det tänkt att jag ska upp på stan efter jobbet och inhandla en hel sommargarderob för så lite pengar som möjligt. Som att det kommer lyckas. Jag hittar ju aldrig något längre.

Varför tog jag inte bilen i morse!?

Gatan är isig fast snön håller på att smälta bort. Hon går längs trottoaren, rakt under alla skyltar om snöras. Han går en bit ifrån henne och kollar upp mot himlen. När hon tar tag i hans hand vänder han sig mot henne, ler en sekund innan han tar tag i hennes midja. Hon försöker kolla in i hans ögon men inser att hon inte kan fästa blicken. Hon hinner bara se att de är blåa, och kanske lite gröna. Hon trycks mot husväggen och hon tänker att det borde göra ont men hon känner ändå ingen smärta. Hon blundar och allt snurrar, runt och runt. Hon hör bara hans andetag och känner bara doften av alkohol. Hon vet att hon är för full men hon vill inte tycka att det spelar någon roll. Hans händer glider in under hennes uppknäppta jacka och hennes fingrar snurras in i hans hår. Han säger att hon är vacker, att hon luktar gott. Hon svarar inget, trycker sig bara mot honom och är rädd att han ska gå. Hon tappar bort tiden, vet inte hur länge de står där men det känns bara som en minut när han tar bort sina läppar från hennes. Han tar hennes hand och drar med henne. Det är så kallt, hos mig är det mycket varmare säger han och skrattar.

Han låser upp dörren och går in först. Det är mörkt men han tänder inte. De sätter sig i hans soffa och han frågar om hon vill ha kaffe, eller kanske te? Hon svarar att hon gärna tar te, att hon inte gillar kaffe. Han går ut i köket och kommer tillbaka med två stora muggar. De dricker i tystnad. Hon bränner sig på tungan men hon säger inget. Han lägger sig i den ena änden av soffan och hon kryper upp bredvid. Mest för att hon fryser trots att teet var så varmt. Han lägger handen vid hennes hjärtslag och frågar vad hon tänker på. Hon tänker att hon inte borde vara här. Hon blundar och inser att hon längtar efter någon annan men hon har ingen aning om vart han är. Ingen kommer i närheten av hans ord som hon alltid hör när det är tyst. Han jobbar på caféet på hennes gata och bär alltid ett svart förkläde. Hans hår är lockigt och hans ögon är mörkt bruna. Hon går dit varje dag bara för att kunna se honom. Hon dricker bara kaffe som han gjort, aldrig annars. Häromdagen pratade de för första gången. Han hade frågat om hon ville testa deras nya kaffesort tillsammans med honom eftersom han hade rast precis då. Och även fast hon egentligen hade bråttom sa hon självklart ja. Hans rast varade i en kvart men det kändes bara som några minuter. Innan han reste sig från bordet plockade han bort ett hårstrå från hennes kind och hon kände doften av kaffe från hans hand.

Hon kollar upp, möter hans blick, och svarar att hon tänker på hur varm han är och hur mycket hon fryser. Hon frågar vad han tänker på själv. Han tänker egentligen på hon som bor på andra sidan gatan. Hon har aldrig varit hans men han drömmer alltid om henne. De har mötts några morgnar vid övergångsstället och han vet precis hur hennes hår rör sig i vinden, exakt vid vilket steg doften av hennes parfym når fram. Han vet att hon bor i den tredje porten på den andra våningen. En lördagskväll var de på samma fest. Hon luktade ännu godare inomhus och precis när klockan slagit tolv gick han fram till henne. De pratade med varandra om gatan de bor på och att våren aldrig tycktes komma. När folk började försvinna bestämde de sig för att ta sällskap hem. De gick över övergångsstället där han alltid sett henne och vid hennes port kysste han henne på munnen. Hon sa god natt och han hann aldrig röra hennes hår, dra in hennes doft precis vid hennes grop i halsen precis som han ville.

Han svarar att han tänker på hur trött han är, att han bara vill sova. Att han vill att hon ska lägga sig närmare. Så hon gör det och hon hör hans hjärtslag under den röda t-shirten. På morgonen när hon vaknar ligger han vänd med ansiktet mot väggen. Hennes kropp värker men hon kan inte röra på sig utan att nudda honom. Solen skiner in mellan persiennerna och bränner på hennes rygg. Hon reser sig och kollar inte bakåt. Hon tar på sig skorna utan att snöra dem och tar bara jackan i handen medan hon går ut genom ytterdörren.

Nere på gatan möter hon en tjej och hennes parfym lägger sig runt henne som en dimma. Allt hon kan tänka på är hur killen med lockarna alltid brukar lukta kaffe, ända ut i fingertopparna.

Min mage gör ont. Jag gillar inte när den blir såhär. Det känns ungefär som att ena lungan har svullnat upp och hemskt gärna vill komma ut, genom revbenen. Och så ett lätt illamående. Men nu är det ju ändå fredag och snart helg så jag biter i hop. Solen skiner ute och jag sitter inne och låtsasjobbar. Väntar på kafferasten och att de resterande två timmarna ska gå väldigt snabbt.

Ikväll ska jag och Amanda dricka. Jag vill gärna dricka mycket. Sen ska vi förhoppningsvis dansa en hel del. Och säkerligen snacka skit om män. Vad annars?