I can't feel it.

Gick inte jag nyss härifrån tänkte jag i morse. Jag är redan trött på det här jobbet och nu kan jag inte ens dricka kaffe. Funderar på vad jag ska göra av dan när jag kommer här i från. Kanske bara åka långt, långt bort. Mot något annat. Man kan inte, ska inte, vara deppig på sommaren. Men just nu känns det lite ändå. Som att inget känns alls.

I går fick jag det överstökat. Jag pratade med honom och det var säkert sista gången. Det kom ju aldrig något "Jag vill ha dig, jag ångrar mig" men inte heller något otrevligt. Så nu måste jag ta tag i det igen, försöka gå vidare. Det funkar kanske tills jag ser honom på stan igen. Men nej, hoppet försvinner nog aldrig. Men kanske är det inget hopp om att just han ska känna något, bara någon. Fan, ge mig något.

Shoppingen i går gick ju inte alls. Dum i huvudet jag är som försöker hitta sommarkläder när allt är slut. Sen hjälper det ju inte att jag blivit sjukt kräsen och snål. Jag brukade ju tycka om att glida runt i alla affärer.