If I lay here...
Fucker.
Det känns inte alls som jag önskar. Men när gör det det?
Jag orkar inte mer. Det är kanske dags att göra något åt det.
Han känns inte som du.
Tiden spelar ingen roll.
Så mycket är som det var redan då.
Precis som du var.
Och rösten i telefonen kunde lika gärna vara din.
Det är fortfarande jag som ligger vaken.
Och tänker. Det här är kanske inte rätt.
När han sover.
Och jag vet fortfarande inte vem som får bestämma.
Om jag har rätt att vilja ha mer.
Och när han frågar om han får sova över
vet jag aldrig vad det innebär.
Inget är lika bra när det inte känns.
När det inte bränns.
Ingen kärlek är som på film.
Ingen kyss smakar lika bra utan alkohol.
Ingens händer är lika hårda som dina.
Jag tänker bara på det jag aldrig har.
Att jag hatar dig.
Hatar dig för att du fick mig att känna sånt jag aldrig tar fram längre.
På löpsedeln.
Helgens scoop:
- "Han som gör något med mig som ingen annan kan" är ett större svin än jag vill inse. Och verkligen inget bra för mig. Jag ska nog glömma honom.
- Min stalker fortsätter att skicka sms som jag inte svarar på. Dessutom ringer han gärna mitt i natten fast jag lägger på. Ge upp!
- Jag har fått en väldigt bra vän efter ett bra snack.
- Jag är no longer available för svin. Som exempelvis punkt 1 och 2.
Och sist men inte minst...
-Mormor ringer och berättar att deltagare från sexinspektörerna bor i deras hus.
Jag ska bara gå och hångla upp någon annan...
Fuck you fuck you fuck you fuck you
Fuck you fuck you fuck you fuck you
Fuck you fuck you fuck you fuck you
Fuck you fuck you fuck you fuck you
Fuck you fuck you fuck you fuck you
Fuck you fuck you fuck you fuck you
Happy fucking valentine!
You can be my superman. Save me, here I am.
Och nu går jag bara och väntar på att livet ska bli sockersött. Men allt verkar vara alltför komplicerat för det. Jag växlar mellan att krypa in under täcket och att hoppa i sängen. Och någonstans tänker jag fortfarande att jag skulle vilja skicka en ros till någon annan. Varför måste jag vara en sån störd människa?
Take me deeper now.
Och jag lyssnade medan han klädde på sig.
Samtidigt undrade jag om han någonsin skulle kunna mena sådana ord som uttalades.
För någon överhuvudtaget.
Aldrig mer.
Och jag tänker fortfarande, ingen ska få ta mig.
Om jag inte ens har mig själv.
Och ingen ska få mig att vänta på det som aldrig blir.
Alla ord som sägs hör jag aldrig.
Aldrig mer.
För det är bara begär.
Varma händer i ett kallt rum.
Det kommer aldrig bli.
Aldrig mer.
Achtung, achtung!
Körde "fjärdtjänst" för min mormor klockan åtta i morse efter tre timmars sömn. Tre timmar i min ensamhet. (Överraskad igen.) Och efter det kan jag erkänna att jag mest sovit resten av dagen. Käkat en fullkornspizza. Sett Laguna beach. Fått in linserna och återigen insett att mina ögon har mycket mer färg än jag förut trott. Jag går numera under namnet Snyggingen.
Mysigt värre.
Jag erkänner för mig själv...
Det är skrämmande att hoppas.
Att våga tro att något är bra.
Men jag ska väl försöka. Och så länge är det ju faktiskt mysigt värre.
Lord, give my grace and dancing feets.
Och nu väntar jag besök i mitt nya rum. Där det faktiskt är ganska städat. Och jag ber att mina nya svarta byxor inte kommer dra till sig allt världens hår som alla andra plagg verkar göra. Dags att korka upp min flaska Gloria.