You can be my superman. Save me, here I am.

Jag är så trött. Orkeslös. Så lite som jag sovit den senaste veckan har jag nog inte gjort sen i somras.

Och nu går jag bara och väntar på att livet ska bli sockersött. Men allt verkar vara alltför komplicerat för det. Jag växlar mellan att krypa in under täcket och att hoppa i sängen. Och någonstans tänker jag fortfarande att jag skulle vilja skicka en ros till någon annan. Varför måste jag vara en sån störd människa?

Kommentarer
Postat av: Amanda

Tankte bara saga att du far ha en bra alla hjartans dag! Kul for dig att du har nagon att dela den med! :).
Hehe sjalv delade jag min med en skrikande bebis, men det var ocksa helt okej!
KRAMAS MYCKET! det skulle jag ha gjort iaf :)

2007-02-14 @ 11:26:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback