I can't feel it.

Jag blir äcklad när jag tänker på det.
Bokstavligen spyfärdig.
Och jag kan inte på något annat sätt
beskriva det som jag gömt inuti mig.
Känslor som jag inte kan förklara men som ändå är så självklara.
Men jag kan inte släppa det.
Jag börjar bara förstå att det kanske inte är värt mina tårar ändå.
För livet förändras även om jag inte är stark nog att hänga med.

Så fick jag träffa spöket i mitt rum i natt igen.
Som gav mig en massa mardrömmar om precis det jag försöker förtränga.

Jag ska jobba till elva ikväll och jag vill inget hellre än att säga upp mig.
FUCK THIS DAY!