If I lay here...

Vare sig jag gillar det eller inte. Jag kan inte sova ensam. (Längre?)


Fucker.

Det känns inte alls som jag önskar. Men när gör det det?
Jag orkar inte mer. Det är kanske dags att göra något åt det.


Han känns inte som du.

Tiden spelar ingen roll.

Så mycket är som det var redan då.

Precis som du var.

Och rösten i telefonen kunde lika gärna vara din.

 
Det är fortfarande jag som ligger vaken.

 Och tänker. Det här är kanske inte rätt.

När han sover.

Och jag vet fortfarande inte vem som får bestämma.

Om jag har rätt att vilja ha mer.

 
Och när han frågar om han får sova över

 vet jag aldrig vad det innebär.

Inget är lika bra när det inte känns.

När det inte bränns.

 
Ingen kärlek är som på film.

Ingen kyss smakar lika bra utan alkohol.

Ingens händer är lika hårda som dina.

 
Jag tänker bara på det jag aldrig har.

Att jag hatar dig.

Hatar dig för att du fick mig att känna sånt jag aldrig tar fram längre.

  

På löpsedeln.

Helgens scoop:

-  "Han som gör något med mig som ingen annan kan" är ett större svin än jag vill inse. Och verkligen inget bra för mig. Jag ska nog glömma honom.
- Min stalker fortsätter att skicka sms som jag inte svarar på. Dessutom ringer han gärna mitt i natten fast jag lägger på. Ge upp!
- Jag har fått en väldigt bra vän efter ett bra snack.
- Jag är no longer available för svin. Som exempelvis punkt 1 och 2. 

Och sist men inte minst...

-Mormor ringer och berättar att deltagare från sexinspektörerna bor i deras hus.


Jag ska bara gå och hångla upp någon annan...

Fuck you fuck you fuck you fuck you
Fuck you fuck you fuck you fuck you
Fuck you fuck you fuck you fuck you
Fuck you fuck you fuck you fuck you
Fuck you fuck you fuck you fuck you
Fuck you fuck you fuck you fuck you
Fuck you fuck you fuck you fuck you

Happy fucking valentine!

Kan någon ta mig med storm tack?

You can be my superman. Save me, here I am.

Jag är så trött. Orkeslös. Så lite som jag sovit den senaste veckan har jag nog inte gjort sen i somras.

Och nu går jag bara och väntar på att livet ska bli sockersött. Men allt verkar vara alltför komplicerat för det. Jag växlar mellan att krypa in under täcket och att hoppa i sängen. Och någonstans tänker jag fortfarande att jag skulle vilja skicka en ros till någon annan. Varför måste jag vara en sån störd människa?

Take me deeper now.

Han sa, det här är den bästa låten som någonsin gjorts.
Och jag lyssnade medan han klädde på sig.
Samtidigt undrade jag om han någonsin skulle kunna mena sådana ord som uttalades.
För någon överhuvudtaget.


Aldrig mer.

Och jag tänker fortfarande, ingen ska få ta mig.

Om jag inte ens har mig själv.

 
Och ingen ska få mig att vänta på det som aldrig blir.

Alla ord som sägs hör jag aldrig.

Aldrig mer.


För det är bara begär.

Varma händer i ett kallt rum.

Det kommer aldrig bli.

Aldrig mer.


Achtung, achtung!

Min propaganda a lá allamänärsvin har skadat mig till tusen. Jag menar om de kan, då kan fan jag ännu bättre. Och att ens skicka iväg ett sms, innan han hinner före, är världens svåraste uppgift. Jag är inte längre någon poet.

Körde "fjärdtjänst" för min mormor klockan åtta i morse efter tre timmars sömn. Tre timmar i min ensamhet. (Överraskad igen.) Och efter det kan jag erkänna att jag mest sovit resten av dagen. Käkat en fullkornspizza. Sett Laguna beach. Fått in linserna och återigen insett att mina ögon har mycket mer färg än jag förut trott. Jag går numera under namnet Snyggingen.  

Mysigt värre.

Jag erkänner för mig själv...
Det är skrämmande att hoppas.
Att våga tro att något är bra.
Men jag ska väl försöka. Och så länge är det ju faktiskt mysigt värre.


Lord, give my grace and dancing feets.

Dagen började med att någon ringer och väcker mig. En felrigning som på något sätt börjar prata om dens besök i Holland. Där det visst var hela 15 grader. Värdefull fakta.

Och nu väntar jag besök i mitt nya rum. Där det faktiskt är ganska städat. Och jag ber att mina nya svarta byxor inte kommer dra till sig allt världens hår som alla andra plagg verkar göra. Dags att korka upp min flaska Gloria.

It hurts with every heartbeat.

Tiden går för snabbt.
Det händer allt för lite.
Jag bryr mig både mer och mindre.
Om helt fel saker.
Eller nåt sånt.

Break it

I går hände en sån rolig sak. När jag redan kände mig lite låg.
Jag råkade nämligen placera mitt knä rakt över mina glasögon. Kras. De gick itu. Tack.
I dag lyckades jag även sabba mina skor när jag skulle leka skomakare. Eller okej, sabba var ett starkt ord. Det gick i allafall inte som jag ville när jag skulle byta klack och sånt gör mig sur. Och tyvärr blev det inte bättre med hjälp av våld från hammaren.

Snart dags för sallad till middag. Med extra fet dressing.


...you

Fuck you
You make me blue
Blue like your eyes. 

Fuck the perfume on my shirt
It belongs to you.     

Fuck you
You make me fall
Fall for nothing at all 

Fuck what you always make me feel
Make me do.
Do me again.
Again and forever.

På helt fel ställe

42661-97

Det är inte rättvist att något som känns så bra för stunden ändå är så fel.
Jag vill inte vara den där tjejen.

Stunder

Snart börjar den perfekta godnattsagan. Sex and the city.
Så länge ljuder Jack Johnson ur, de kassa, högtalarna.
De är de små stunderna...

Thoughts

I cant sleep
cause it hurts when I think
My thoughts aren't at peace
with the plans that we make
chances we take
they're, not yours and not mine
there's waves that can break
all the words that we said
and the words that we mean
words can fall short
can't see the unseen
cause the world is awake
for somebody's sake now

Demoner

Mina inre demoner har flyttat ut och in i mitt rum. Det går bara inte att sova där. Om lampan inte är på då.
Är fortfarande förkyld och trött på att sitta här. De sju minusgraderna utomhus är mer lockande på något konstigt sätt.

På tal om något helt annat har jag hittat en tropisk frukt som jag faktiskt tycker om, miracles do happen.

Rubrik

Tecken på insomningsbesvär:
00.16 Skrubbar rent min dörrlist.

Tidigare inlägg Nyare inlägg