I can't feel it.

Livet verkade ljust. Sen sket det sig.
Jag trodde jag var starkare nu. Att jag inte behövde bryta ihop.
Men så sitter jag här ändå. Med fetångest över allting. För jag vet inte vad jag ska göra med livet.
Jag är inte så bra på att vara vuxen än.

Jag vet inte om jag får panik för att jag får krav på mig eller av att jag faktiskt inte har något intresse av att göra det här. Resten av världen tycker kanske att jag borde bita ihop. Gud vad jag är trött på att inte få drömma om att jag är värd något som jag faktiskt vill göra. Vad nu det är...