I can't feel it.

Så går jag hem. Med ett dygns gammalt smink i ansiktet.
Tänker att mitt liv känns skrämmande meningslöst.
Och änderna hånskrattar åt mig hela vägen genom parken.
Det är inte rättvist att bli kär när man är deprimerad.


Drömde i natt att jag åt köttfärssås med jordgubbssaft i. (Efter att jag vågade blunda, känner mig som en femåring)
Jag mår fortfarande illa. Och jag är rastlös till tusen. Sitter inne och nästan väntar på att det där viruset ska bryta ut. För det kommer det ju att göra.

Kanske kan göra mig en kopp kaffe till. Tills han förhoppningvis ringer...