I can't feel it.

Så var det såhär det blev.
Jag slutade på jobbet.
Jag slutade inte ha ångest.
Men försökte så väl ändå att andas utan all jäkla tyngd på bröstet.

Och nu kallar jag mig för arbetssökande.
Kanske borde säga lycksökande.
Ägnar all min tid åt att tänka.
Att vara arg.
Att vara självdestruktiv.
Men jag ska nog sluta.
Nu är det ju ändå jul...

Så nu ska jag fixa en kopp kaffe och en lussekatt.
Sen ska jag lyssna på teskedsgumman.