I can't feel it.

I morse kom du och hämtade mig. Precis som förut, som om ingenting hänt. Du väntade utanför porten och du hade din gamla vita bil. Du frågade om jag ville följa med eller om jag kanske inte kunde.

När vi satt i bilen kände jag din parfym. Jag vet inte om det var den gamla eller den nya men jag kände igen den och den luktade som du. Som vi. Stereon gick i gång. Och låten spelades som jag själv lyssnade på i går kväll. När jag tänkte på honom. På dig. När vi svängde ut från min gata vände du dig mot mig och log. Precis som du brukade. Och jag kunde bara le tillbaka. Jag log så det gjorde ont men det kändes som jag grät. Jag vet inte vart vi var på väg men jag frågade inte heller. Jag fixerade blicken på trafikljuset framför oss men ibland sneglade jag mot din hand på ratten. Den var brun och håret upp mot armen var solblekt. Jag kom att tänka på dina naglar, att de var precis som förut. Något var som vanligt. Du frågade om det var bra med mig och jag sa att det var bra. Jag ljög.

Så sa du att vi kunde åka hem till dig, om det var okej med mig. Jag sa ja, för tyst. Så jag harklade mig och sa ja igen, för högt. För fyra veckor och tre dagar sen var jag här tänkte jag. På din parkering. Vi klev ur bilen och bildörrarna sa dunk, dunk. Vi gick brevid varandra men inte för nära. Inte för fort heller. Jag tog av mig skorna och när jag vände mig om kollade jag rakt in i spegeln. Är jag inte tillräckligt söt tänkte jag. 

Du gick ut i köket och jag visste vad du skulle fråga. Och ja jag ville ha kaffe. Det var värt magontet. Och skakig var jag redan. Kaffet var varmt men jag hällde i mycket mjölk. Jag drack en liten klunk. Jag har tänkt en del sa du och så kolla han mig i ögonen. Jag tänker hela tiden tänkte jag, På dig. På oss, om det skulle finnas. På vadå frågade jag. På dig, på oss sa du. Jag fortsatte dricka av kaffet och jag blev varm. Varm av honom.

Vi satte oss på din säng. Jag lutade ryggen mot den vita väggen. Och när du kysste mig visste jag redan vad du senare skulle säga. När jag drog fingrarna genom ditt hår kände jag det.
- Jag ångrar mig.

Varje dag hoppas jag att du ska stå utanför min port