Du får se allt om du vill

Jag kan inte minnas vilken färg som fanns på väggarna. Bara hur jag tänkte, när jag låg där, att kanske är det han. Det kanske är han som borde vara min.

- Du är så mystisk viskade han.
Jag svarade att jag har inget att dölja och så skrattade jag. Ganska tyst och log sen. (Du får se allt om du vill, varför vill ingen se?)

Så blev det morgon, bara efter några timmar. Jag snörade skorna medan han såg på. Tänkte efter vad jag skulle säga. Lika bra att han kysste mig. Kanske var det bara något jag fick för mig, att han inte ville säga hej då. När jag stod utanför dörren höll han kvar min hand. Och mitt  "Du kan få mig om du vill." blev bara "Vi ses kanske."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback