I can't feel it.

Ett uttryck jag tagit mig an det senaste året är "Jag ska gå upp på vinden och hänga mig". Hemskt att säga så egentligen. Det kommer väl till pass när saker inte vill gå min väg, vilket på sistone har inträffat lite för många gånger. Alltid är det någon skit som många andra säger. Precis som nu och precis som det känns att det kommer bli i sommar. Jag vet inte när min tid kommer. Jag önskar att jag hade något som kunde hjälpa mig, bara att jag var mer framåt eller att jag hade vad som krävs för att försörja mig som modell. (Nej, jag har ingen modelldröm. Men bättre än inget.) Kanske är drömmen om att kunna försörja mig på skrivandet ännu bättre.

Nästintill inget är kul längre och gud vad jag klagar. Jag gillar egentligen inte att tycka synd om mig själv och verkligen inte när andra tycker synd om mig på samma gång. Jag är mest arg på livet och jag skulle gärna ta ut den på en specifik person.

Valborg snart och det känns knappt.