Nej, nej och nej...
Jag trodde jag var starkare nu. Att jag inte behövde bryta ihop.
Men så sitter jag här ändå. Med fetångest över allting. För jag vet inte vad jag ska göra med livet.
Jag är inte så bra på att vara vuxen än.
Jag vet inte om jag får panik för att jag får krav på mig eller av att jag faktiskt inte har något intresse av att göra det här. Resten av världen tycker kanske att jag borde bita ihop. Gud vad jag är trött på att inte få drömma om att jag är värd något som jag faktiskt vill göra. Vad nu det är...
Klappar
Sitter och diggar till Shayne Ward.
Det känns lite nördigt. Men jag kan inte hjälpa att det svänger!
Nu är alla julklappar inhandlade. Ska bara slås in lite.
De flesta i h&m kartonger. Jag är helt enkelt inte bra på att hitta på roliga saker att köpa.
Jag får panik istället. Så jag gjorde det lätt för mig. H&M har alltid något!
Ska värma till lite glögg och fixa med inslagningen...
En alldeles ordinär onsdag
Eller mer som att jag kommer bli sjuk på riktigt i morgon. Får se där...
Snart ska jag kila/cykla upp mot stan. Ska träffa A för lite klappshopping.
Återkommer nog senare.
Nu är det såhär.
Jag slutade på jobbet.
Jag slutade inte ha ångest.
Men försökte så väl ändå att andas utan all jäkla tyngd på bröstet.
Och nu kallar jag mig för arbetssökande.
Kanske borde säga lycksökande.
Ägnar all min tid åt att tänka.
Att vara arg.
Att vara självdestruktiv.
Men jag ska nog sluta.
Nu är det ju ändå jul...
Så nu ska jag fixa en kopp kaffe och en lussekatt.
Sen ska jag lyssna på teskedsgumman.
Nyöppning!
lördag
Det är lördag.
Och det är lite ensamt.
Skriv ner det.
Och nu.
Jag kan fortfarande känna dunket.
Komma ihåg.
Alla de nätterna när jag förgiftade mig.
Rörelsen från min höft. Där han så gärna placerade sin hand.
Som så många andra.
Det var alltid någon. Men allra helst han.
Allra helst hans skorpion runt mig.
Det fanns alltid något, någon, som jag så gärna ville fylla mig med.
Och nu om nätterna är allt stilla.
Jag har fyllt mig själv men sen rinner allt ut.
Jag förgiftar mig igen och igen.
Jag vänder mig om.
Knappt vaken men jag tänker ändå.
Att du är så underbar som jag trodde ingen kunde vara.
Och du ligger bredvid.
Bredvid lilla mig.
Som så många andra gjort.
Vill du behålla mig?
Mina ord.
De kanske gömmer sig för att inte säga något dumt.
Det är klart. Jag gillar dem inte ens längre.
Men jag önskar de kom tillbaka.
Utan att skrämma mig.
Låt henne vara.
Låt henne glömmas.
Låt henne vara.
Somna om.
Vakna igen.
Och var inte rädd.
Låt henne leva.
Utan dig.
Det som blir.
Bokstavligen spyfärdig.
Och jag kan inte på något annat sätt
beskriva det som jag gömt inuti mig.
Känslor som jag inte kan förklara men som ändå är så självklara.
Men jag kan inte släppa det.
Jag börjar bara förstå att det kanske inte är värt mina tårar ändå.
För livet förändras även om jag inte är stark nog att hänga med.
Härliga måndag.
Som gav mig en massa mardrömmar om precis det jag försöker förtränga.
Jag ska jobba till elva ikväll och jag vill inget hellre än att säga upp mig.
FUCK THIS DAY!
Så mycket som jag hatar mig själv.
Berätta.
Om du visste hur väl jag döljer.
Vad som finns i mig.
Hur väl jag ändå glömmer när det bara finns du.
Och hur ont det gör när det bara är jag.
Du skulle väl inte kunna älska mig.
Om jag berättade allt.
Jag hittar aldrig hem.
Förstå att någon känner så för dig.
Lita på det.
Hur gör man?
Han vet inte vad han tar i.
Vart jag har varit innan
och fortfarande har i mig.
Jag vet inte vart jag har tagit vägen.
Tror aldrig att jag var här ens.
Du vet inte hälften.
Att kalla dig för min.
Betyder egentligen inget.
När allting känns tusentals mil bort.
Jag har förlorat mitt liv.
Mig själv.
Min bästa vän.
Och när du ligger bredvid är jag så rädd som jag aldrig varit.
Att jag till och med kan tänka att överge det.
För precis ingenting.
I min ensamhet.
Inte något speciell alls
Och det är läskigt. Jag blir rädd när saker går bra.
Så just nu förbereder jag mig på att det kommer vända.
Samtidigt som jag ber att det aldrig kommer göra det.
Jag är lycklig och jag vet inte riktigt hur man gör då.
Jag som fortfarande tror att jag inte är något speciell alls.
